Militärens internationella militära övningar i Göteborgs skärgård – Jan Halldin och Stina Fransson intervjuas i TV Väst

Den 15 maj går röstberättigade i Västra Götaland till val. Det vore väldigt intressant om någon politiker med inflytande kunde uttala sig mer exakt om Försvarsmaktens krav på framtida internationella militära övningar i Göteborgs södra skärgård.

Vilka vapenindustrier ligger bakom Försvarsmaktens önskemål? Vilka typer av vapen kommer att testas ute vid Styrsö, Brännö och andra öar?

Övningarna är ämnade att genomföras utanför de ramar som anges i det beslut som fattades av Länsstyrelsen i julveckan, och blir obegränsade i omfattning och tid, därest Miljödomstolen i Vänersborg tillfredsställer militärens önskemål.

Frågan väcks i ett reportage på TVVäst, vars reporter Peter Jonsvik intervjuar Jan Halldin och Stina Fransson i samband med en expedition till Brännö:

http://www.lokaltvvast.se/

Annonser

Moderate försvarsministern Tolgfors: Internationella militära övningar i Göteborgs skärgård miljöfråga för centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgren.

De framtida internationella militära övningarna i Göteborgs södra skärgård debatterades i riksdagen den 1 april 2011. I debatten manifesterade den borgerliga regeringen – och den socialdemokratiska oppositionen i riksdagen – sin tystnad i denna fråga.
Länsstyrelsens beslut att öka militärens antalet stridsdagar från dagens ca 20 till 115 och skapa utrymme för stora internationella övningar i den ömtåliga skärgården, utan att följderna av detta är utredda, har väckt debatt.
 
Ingen vet vilka vapenindustrier som kommer att testa vilka vapen vid Brännö, Styrsö, Donsö och andra öar, och sprängkraften i ärendet har skapat sprickor mellan lokala och centrala politiker inom både allians och socialdemokrati.

Vänsterpartisten Hans Linde hade ställt frågor till den moderate försvarsministern Sten Tolgfors om oron bland öborna, och efterlyste dennes initiativ att förmå Försvarsmakten att dra tillbaka sin begäran om utökad användning av det s k skärgårdsskjutfältet.En fråga att fundera på för invånarna i Västra Götaland inför det stundande ”omvalet” den 15 maj.

Tolgfors svarade att det handlade om ett miljöärende som överklagats i Miljödomstolen och så småningom kommer att beredas i Regeringskansliet (där man formellt ännu inte vill kännas vid omfattningen och den politiska sprängkraften i det beslut som länsstyrelsen i Västra Götaland fattade under jul- och nyårsruschen 2010).

Ärendet har ännu inte nått regeringen. När det kommer dit, hamnar det hos den centerpartistiske miljöministern Andreas Carlgren. Således inte mitt bord, löd beskedet från Tolgfors i riksdagen.

Försvarsministern passade ändå på att berätta att det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen som svarade för utredningsbetänkandet Snö, mörker och kyla (SOU 2004:77). Denna utredning ansåg, enligt Tolgfors, ”att en utveckling av den internationella militära test- och övningsverksamheten i Sverige är väl förenlig med den svenska säkerhetspolitiska linjen, gagnar svenska intressen och synliggör Sverige som en aktiv och solidarisk bidragsgivare till internationell krishantering och fredsfrämjande”.

Utredningens planer finns i socialdemokraternas försvarsproposition 2004. I juni 2005 gav dåvarande socialdemokratiska regeringen, fortfarande enligt Tolgfors, uppdraget ”åt Försvarsmakten och FMV att utveckla den internationella text-, utbildnings- och övningsverksamheten i Sverige, så kallad ITÖ”.

Av Tolgfors historik framgår att den borgerliga alliansen våren 2009 fortsatte på den grund socialdemokraterna slagit in på, med fler och större internationella militära övningar på svensk mark.

Övriga deltagare i interpellationsdebatten var enligt snabbprotokollet miljöpartisten Tina Ehn och kristdemokraten Roland Utbult, båda oroliga över den förväntade ökade militariseringen av en region de båda har band till, och där deras väljare finns.

Tolgfors fick sista ordet i riksdagsdebatten:

– Är då Göteborg lämpligt för detta? Det är inte jag som avgör det. Det är nämligen så, återigen, att det är en självständig myndighet, Försvarsmakten, som bedömer militära behov, var det är bäst att öva, tillsammans med vem det är bäst att öva och hur ofta och hur stort man behöver öva. Sedan finns det en process att väga av Försvarsmaktens intresse gentemot andra samhällsintressen.

Men kan en centerpartistisk miljöminister, från ett parti som fick cirka 6 procent av rösterna i riksdagsvalet 2010, verkligen bli den som bestämmer omfattningen av framtida internationella militära övningar i Göteborgs södra skärgård?

En fråga som kanske kan få upp temperaturen i det ”omval” som befolkningen i Västra Götaland står inför den 15 maj.

——————

Hela interpellationsdebatten om militärövningarna (start § 5, anförande 41):

 

 

Sverige värd för internationell (datoriserad) konfliktövning med USA och Nato

Under perioden 4 – 15 april byter miljoner svenska invånare medborgarskap i ett internationellt dataspel som simulerar återuppbyggnadsarbetet i ett landområde som för några år sedan var en blodig krigsskådeplats.

Bor du mellan Stockholmsregionen och Vänern-Vättern, eller på Gotland, befinner du dig i Bogaland, där framför allt Nato och FN skall försöka leda det förstörda samhället tillbaka till ett normalt liv, med fungerande militära, polisiära och civila institutioner.

Bor du i trakterna kring Gästrikland befinner du dig i Xland, där EU har huvudansvaret för återuppbyggnaden.

Övningen i ”the North Friendly Sea region” – Viking 11 – är en av de största i sitt slag som hittills genomförts i Sverige och omfattar totalt landets centrala och södra delar.

Försvarsmakten och regeringens Folke Bernadotteakademin svarar för det svenska värdskapet.

Bland de nästan 20 deltagande länderna finns – utöver det helt dominerande USA – bland andra Österrike, Bosnien Hezegovina, Finland, Frankrike, Georgien, Nederländerna, Tyskland, Irland, Makedonien, Moldavien, Norge, Polen, Serbien, Singapore, Schweiz, Tadjikistan och Ukraina.

Deltagande militära organisationer är bland andra Nato, USA:s militära kommando i Europa, EU:s Nordic Battle Group och EU:s militära ledning, samt den östafrikanska militära organisationen EASBRIG, knuten till Afrikanska Unionen med säte i Nairobi, Kenya.

Fokus under de åtta dagarnas övning – via datorer, webbkameror, video och telefoni, i Sverige och på andra håll runt om i världen – ligger på Bogaland. Landet genomgick, enligt förutsättningarna för övningen, ett inbördeskrig för tio år sedan, vilket ledde till att det delades upp utmed etniska gränser med var sin dominerande politisk grupp, med liten förmåga att styra sina områden.

De två etniska blocken har nu undertecknat en fredsuppgörelse som skall förverkligas med hjälp av ”det internationella samfundet”.

En fingerad FN-resolution, antagen av säkerhetsrådet, ligger som grund för ”det internationella samfundets” ansträngningar att nu ställa allt tillrätta i en ”stabiliseringsfas”, där samarbete skall utvecklas mellan alla inblandade parter; mellan militären, regeringsorgan, frivilligorganisationer, mellan civila organisationer, ”mellan media och militära och civila element”.

Deltagarna i Viking 11 skall bland annat få fredsuppgörelsen mellan de två politisk/etniska grupperna att fungera, bygga upp humanitärt arbete, skapa skydd av civila, skriva lagar och ta itu med ”pirataktiviteter på internationellt vatten”.

USA och Nato, vilka båda sitter med i övningens svenska högkvarter, bidrar bland annat med teknik, samordning, expertis och en senare utvärdering av övningen.

Deltagarlistan är lång; FN:s avdelning för fredsbevarande operationer UNDPKO, utvecklingsprogrammet UNDP och flyktingkommissionen UNHCR m fl. Bland frivilligorganisationerna finns Amnesty Sverige, Rädda Barnen (Sverige, Norge och Storbritannien), svenska och internationella Röda Korset, Svenska Kyrkan, med flera.

Även svenska och amerikanska UD finns med, liksom svenska och utländska polismyndigheter..

Försvarsmaktens budget för övningen är cirka 30 miljoner kronor, övriga länder och deltagare står själva för sina kostnader.

Jan Halldin

Frilansjournalist, tidigare utrikesreporter Göteborgs-Posten

Militären hot mot fårhållningen i Göteborgs södra skärgård (Brännöbors klagan)

(Utdrag ur den överklagan som ”22 åretruntboende på Brännö” sänt till Miljödomstolen i januari 2011, i protest mot Länsstyrelsens beslut att ge Försvarsmakten rätt att genomföra stora internationella militärövningar i Götborgs södra skärgård). Kolla: Försvarsmaktens karta över den övärld som kommer att beröras – överlämnad vid möte med öborna för några dagar sedan; https://webmail.one.com/hig/imap/jan%40halldinreportage.se/INBOX/7975/2?uidval=1176722833

  ”Fårhållning har en gammal tradition på öarna i Göteborgs skärgård. Man har under en lång tid hållit får till husbehov på huvudöarna och dess utmarker, de kringliggande öarna och holmarna. Brännös befolkning har enligt gammal hävd och enskilt markägande haft får på bl. a Galterö, Stora och Lilla Stårholmen, Vinbärsholmarna, Filleskären och Dynholmarna.

Denna husbehovshållning av får som fortfarande finns på dessa öar i södra skärgården, har under senare tid utvecklats mot en uppbyggnad av ekologisk köttproduktion på Brännö med utmarker liksom på Styrsö. Man kan alltså med fog säga att fårskötseln engagerar och berör många av invånarna såtillvida att den är en del av en gammal kulturtradition och ett framväxande näringsliv.

De gamla ängs- och hagmarkerna på ovan nämnda öar, holmar och utmarker hålls öppna genom fårbetet och har därför betydelse för landskapsbilden. Vidare finns på själva Brännö ett av Sveriges sista kvarvarande bygärden. Detta är utpekat som skyddsvärt och är förbjudet att bebygga. Fårnäringen är av vital betydelse för att bibehålla ett öppet gärde. Och för att överhuvudtaget kunna hålla djur måste det finnas sommarbete. Detta finns på ovan omtalade platser. Genom fårskötseln hålls landskapet öppet. Länsstyrelsen ger bidrag till öppethållanden av markerna och detta är ett projekt som det arbetats med i flera år.

Fårbilder från Galterö och Stårholmen hittar du här: https://picasaweb.google.com/leifharald1/FarbilderBranno?authkey=Gv1sRgCOX6wdvU5e2d2wE&feat=email#

Turistnäringen är en viktig och växande industri. Vid sidan av den självklara förlust för turismen som en starkt utökad militär närvaro och aktivitet utgör, skulle det också drabba fårhållningen. Brännö är i turistsammanhang ett mycket starkt varumärke. Ön har ca 4000 fritidsboende på sommaren och ett oräkneligt antal gäster från hela världen som stannar en dag eller ett par. För dessa dags- och sommargäster är fåren en viktig del av Brännö.

Det öppna landskapet berörs i (Försvarsmaktens) Miljökonsekvensbeskrivningen. Bl.a. sägs det i ”MKB 8.4: ”Fårbetet på en del av öarna har stor betydelse för landskapsbilden eftersom fåren hindrar beskogning…”

Men ingen av de andra punkterna berörs. Och viktigast av allt: Inga konsekvenser för fårbetet beskrivs i den så kallade miljökonsekvensbeskrivningen.

Idag finns det ca 150 tackor, som på sommaren med sina lamm blir över 400 djur, ute på Galterö och holmarna runt Brännö. Ingenstans i MKB nämns konsekvenserna av att det i praktiken blir omöjligt att utöva den av länsstyrelsen förordade dagliga tillsynen av dessa djur.

Ingenstans nämns vilka konsekvenser ökade bullernivåer har på fåren.

Inte heller nämns hur de 2 ton bly, koppar, zink och antimon militären ger sig själva tillstånd att släppa ut kommer att påverka djuren och då framför allt dräktiga får och foster.

Hela Göteborgs södra skärgård är ett av länsstyrelsens fastställt område som så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdets karaktär. Försvinner fåren kommer områdets karaktär oundvikligen påverkas. Inte någonstans i MKB diskuteras hur detta ställs i relation till försvarets planerade verksamhet.”

22 åretruntboende på Brännö i sin besvärsskrivelse till Miljödomstolen-