PENNINGKARUSELLEN KRING NAMNET MANDELA

Nelson Mandela kan när som helst lämna jordelivet. Samtidigt pågår ett spel inom släkten om hur namnet ska leva vidare – i olika varumärken.

Medan Mandelas livslåga flämtar allt svagare i sjukrummet på Mediclinic Heart Hospital i den sydafrikanska huvudstaden Pretoria tycks korken ha gått ur ett krus fullt med interna familjekonflikter, mutor och en penningkarusell som speglar den effektiva vinstmaskin som namnet Mandela har blivit genom åren.

Nelson Mandelas stora inflytande på politik och kultur – som befrielsekampens ledande kraft, hans integritet och respekterade statsmannaskap som Sydafrikas förste demokratiskt valde president – har gjort hans barn och barnbarn rika.

Ingen vet riktigt hur stora Mandela-familjernas rikedomar är.

Omfattande rikedomar

I sydafrikanska medier tror man att den åldrige ledarens efterkommande styr över 200 företag som spänner över fastigheter, investeringsfonder, järnvägsbolag, mineraler, läkemedelstillverkning, mode och underhållning.

– Alla barn och barnbarn tycks vara involverade i juridiska aktiviteter för att få tillgång till pengar som kommer in på olika sätt genom, och till, Nelson Mandela, noterar Phillip De Wet på den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian.

Tidningen Beeld berättar att Mandelas barn och barnbarn leder över hundra olika företag i ett nätverk av minst 24 övergripande förvaltnings- och investeringsbolag.

Mötet med veteranerna

Jag gör en paus i skrivandet. Tittar ut på de mörkgröna ekarnas kronor som rister i sommarvinden. Vita gäss på Mjörns vatten.

Ett starkt minne tränger sig på. Sex av Mandelas livstidsdömda medfångar, som släpptes fria före honom, anlände i februari 1990 till ett vintrigt Stockholm. De kom för att träffa ANC:s ordförande Oliver Tambo, som låg på sjukhus i den svenska huvudstaden. Samtidigt framförde de sitt tack för den svenska regeringens mångåriga stöd i kampen mot apartheid.

På kvällen var jag välkommen till Sida på en enkel middag med ANC-ledarna. Jag minns att utrikeshandelsministern Anita Gradin står före mig i kön till buffén, och plötsligt sitter jag där vid ett runt bord med bland andra Walter och Albertina Sisulu på min vänstra sida.

Det är länge tyst kring bordet. Mina bordsgrannar är inåtvända, allvarliga. Det blir ett av de mest gripande möten jag varit med om och jag faller in i bordets tystnad, i deras ansikten läser jag in åren av ensamhet och det höga pris de tvingats betala för sitt motstånd mot den vita diktaturen.

De frigivna sitter där tillsammans med sina fruar, sticker försiktigt en gaffel i maten på tallriken, för vattenglaset till läpparna.

Det pågår vid denna tid starka politiska rörelser i Sydafrika, som ingen egentligen vill tala öppet om. Den styrande minoriteten är på reträtt och försöker förhandla sig ut ur det oundvikliga maktskiftet. I praktiken har Nelson Mandela börjat styra landet från sin husarrest i det mindre fängelse i Paarl, drygt fem mil nordost om Kapstaden, där han tillbringade de två sista åren av sin fängelsetid.

Jag vänder mig till Walter Sisulu och frågar vad det kan betyda, att Nelson Mandela lämnade sin cell, eller snarare bostad, i går torsdag, och ännu i dag fredag inte har kommit tillbaka?

– Det betyder att han för diskussioner med presidenten [FW de Klerk]. Det faktum att han fram tills nu i eftermiddag inte rapporterats vara tillbaka i sin cell kan antingen bero på själva innehållet i de diskussioner som förs eller på transportförhållandena mellan Kapstaden och Paarl, svarar Sisulu med ett leende, utan att naturligtvis säga någon om innehållet i samtalen.

Walter Sisulu gick bort i Johannesburg 2003, hustrun Albertina 2011. Jag undrar hur dessa veteraner i befrielsekampen skulle reagera inför den penningcirkus som snurrat allt vildare kring Mandela-familjen sedan det demokratiska genombrottet 1994.

60-åriga Makaziwe, Mandelas äldsta dotter, styr över drygt femton bolag, inklusive multinationella schweiziska livsmedelsjätten Nestlés dotterbolag i Sydafrika, ett shoppingcenter i Kimberley, två järnvägsbolag och fyra mineralföretag.

Hon är tillsammans med sin dotter Tukwini också involverad i vinproduktion med etiketten ”House of Mandela”.

Mandelas dotter Zenani Dlamini, i dag ambassadör i Argentina, är chef eller styrelseledamot i närmare tio olika bolag, och har band till Clinton Nassif, tidigare ägare av säkerhetsföretaget Central National Security Group, vilket förekom i marginalen av en utredning av det uppmärksammade mordet på mineralmagnaten Brett Kebble i Johannesburg 2005.

Kritiserade gruvbolag

Nelson Mandelas barnbarn Zondwa har bildat ett bolag inriktat på aktiviteter kring den åldrige ledarens födelsedag den 18 juli. Tillsammans med bland andra president Jacob Zumas brorson Khulubuse Zuma satt han också under en period i ledningen för Aurora-koncernen, som under de senaste åren likviderat två till synes goda guldgruvor. Miljoner rand försvann i en djungel av bolag och privata bankkonton, över 5 000 arbetare ställdes utan lön och arbete.

Zondwa är ökänd för sina kontroversiella ekonomiska transaktioner – och sin lyxiga 2008 års Mercedes Benz S320 CDI, den stora mutsymbolen i Sydafrikas politiska ledarskikt. Tillsammans med Khulubuse Zuma satt han även i ledningen för Labat Africa, ett företag som flöt upp i samband med avslöjanden om omfattande mutor från den europeiska vapenindustrin till personer inom bland annat ANC.

Barnbarnen Zaziwe och Swati har startat en klädproduktion som de kallar LWTF (efter Mandelas biografi ”Long Walk to Freedom”) och uppträder i en realityserie på tv – ”Being Mandela” (Att vara Mandela).

Mandelafamiljen leds nu av ett matriarkat med Makaziwe, Nelson Mandelas enda överlevande barn från första äktenskapet, som överhuvud. I familjens topp finns också Winnie Madikizela-Mandela och hennes döttrar Zindzi och Zenani.

Även Mandelas nuvarande hustru Graça Machel kanske kan räknas in i detta sällskap, även om hon hållit sig utanför de interna familjefrågorna.

Det som tycks ha förenat kvinnorna är ilskan mot Mandla Mandela, Nelson Mandelas 39-årige sonson, formellt familjeklanens överhuvud och med en ANC-plats i parlamentet.

Utan att meddela övriga familjemedlemmar lät han 2011 flytta kvarlevorna av Mandelas tre avlidna barn från familjegraven i Qunu till Mvezo, där Mandla är hövding. Mandela föddes i Mvezo och växte upp i Qunu. De som fördes bort var Mandelas äldste son Madiba Thembekile, död i en trafikolycka 1969, Mandlas far Makgatho, som dog i en hiv-relaterad sjukdom 2005 och en dotter som dog som spädbarn 1948.

Familjematriarken Makaziwe gick tillsammans med ett dussintal andra familjemedlemmar, däribland Winnie och Graça, till domstol och krävde att kvarlevorna skulle återbördas till Qunu, vilket också skett.

I konfliktens spår visade det sig att Mandla, som konkurrerar om positionen som familjeöverhuvud, hade långtgående planer på att göra Mvezo till en nationell och internationell vallfartsort som Nelson Mandelas gravplats, och skapa ekonomisk utveckling i sin by. Bland annat har han initierat ett större hotell- och turistcentrum.

Begravningen handelsvara

Dessutom har han, enligt sydafrikansk press, redan sålt tv-rättigheterna för bevakningen av den kommande begravningen till den sydafrikanska televisionen för tre miljoner rand, omkring två miljoner kronor.

Nelson Mandela själv har, både till vänner och offenligt, sedan många år tillbaka, förklarat att han vill vila i familjegraven i Qunu.

Tiden rinner ut.

Vad var det nu han skrev, när han tillsammans med sina livstidsdömda kamrater, och med hjälp av Franz Kafka, lärde sig tålamodets svåra konst?

– Minuter och timmar i cellen var oändliga och plågsamma – medan åren gick ganska smärtfritt.

JAN HALLDIN

(Artikeln även publicerad i Sydsvenska Dagbladet Kultur Nöjen den 14 juli 2013)

Annonser