MUSIK OCH JOURNALISTIK!

MOTSTÅND OCH ÖVERLEVNAD

 

– ett utrikesjournalistiskt collage om människoöden i Ukraina, Argentina, Sydafrika, Indonesien och Palestina.

 

Text: Jan Halldin

Musik: Sten Löfman

 

Tätt, intimt och tankeväckande där musiken fördjupar upplevelsen. Ca 60 minuter.

Intresserad? Kontaktinformation i slutet.

 

FEM MÄNNISKOR

Zagornaja Olga Jakoblevna. Bröt upp från tvångsevakueringen efter kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl i april 1986. Tog sig illegalt tillbaka till det lilla huset i förbjudna zonen, och bor nu ensam i den vildvuxna skogen.

Hajfiskaren Nasrudin på Sumatra. Minns ropen utanför moskén då tsunamin förde bort hustrun och två barn som var utanför och sålde musslor. Kliver bland spik, glas och skärvor i ett liv som han långsamt försöker bygga upp igen.

Argentinska gerillakrigaren Amanda Peralta. Flydde med kamraters hjälp genom en söndersprängd vägg i polishuset i Buenos Aires. Tog senare avstånd från militariserad befrielsekamp i sin doktorsavhandling vid institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.

ANC-ledaren Kipha Nyawosa i Shobashobane. Förutsåg sin kommande död i den väpnade konflikten mellan ANC och Inkatha i KwaZulu/Natal långt efter det demokratiska valet 1994 och installeringen av Nelson Mandela som president.

Palestinska musikern Kristina Starrichis sjunger (inspelad på plats av Jan) en sång om längtan och kärlek efter ett liv utan ockupation, efter framträdande med sydafrikaner och palestinier i den anglikanska kyrkan i Jerusalem. Sten vidareutvecklar hennes sång i en stämningsfull improvisation.

EFTER FÖRESTÄLLNINGEN I CHRISTINE KYRKA I ALINGÅS DEN 9 MARS 2016:

Vilket överraskande positivt bemötande vi fick efter vår föreställning MOTSTÅND OCH ÖVERLEVNAD i Christinae kyrka i Alingsås!

Visst var det lite gripande – i alla fall för mig – att få några varma kramar av vänner och forna arbetskamrater som jag kanske inte sett på tiotals år.

Jag fick intrycket att (inbillar mig att) de positiva reaktionerna huvudsakligen hade fokus på själva föreställningen, på texten och musiken. Det verkade så. TACK TACK!

Bifogar nedan några kommentarer som flöt in, samtidigt som de visdomsord, som min pappa posttjänstemannen då och då upprepade, varnande ringer i mina öron; ”högmod går före fall”.

 

KOMMENTARER EFTER CHRISTINAE

”-Vad fint det var! EN sådan fin balans mellan tal och musik. Stort tack!!! ”

“Jag tycker du formulerar dig så att man tror sig se allt framför sig. Jag kan nästan nu framkalla stämningen från det radioaktiva området eller den lilla fiskebyn i Indonesien. Jag ser det fastän jag aldrig varit med.”

”Häftigt! Och ändå är det liksom inte snyftigt utan en beskrivning som gör att man blir berörd men inte sentimental. Sten Löfman spelar fantastiskt.”

“Som sagt, det blev en mycket fin och tänkvärd kväll i Christinae kyrka. Stort tack och lycka till i fortsättningen med ert program.”

 

———–

Veckan efteråt hade vi en föreställning i Göteborg för ett slutet sällskap med lärare. Till er som frågade om det kommer fler tillfällen – lovar hålla er underrättade!

En första föreställning genomfördes i Tuve bibliotek i april 2015.

jan@halldinreportage.se

www.halldinreportage.wordpress.com

0706 518 640

sten@lofman.net

http://www.stenlofman.se

0702 53 69 99

Vår affisch är utformad av konstnären Derek Garubo!

FINAL FILE JAN

PENNINGKARUSELLEN KRING NAMNET MANDELA

Nelson Mandela kan när som helst lämna jordelivet. Samtidigt pågår ett spel inom släkten om hur namnet ska leva vidare – i olika varumärken.

Medan Mandelas livslåga flämtar allt svagare i sjukrummet på Mediclinic Heart Hospital i den sydafrikanska huvudstaden Pretoria tycks korken ha gått ur ett krus fullt med interna familjekonflikter, mutor och en penningkarusell som speglar den effektiva vinstmaskin som namnet Mandela har blivit genom åren.

Nelson Mandelas stora inflytande på politik och kultur – som befrielsekampens ledande kraft, hans integritet och respekterade statsmannaskap som Sydafrikas förste demokratiskt valde president – har gjort hans barn och barnbarn rika.

Ingen vet riktigt hur stora Mandela-familjernas rikedomar är.

Omfattande rikedomar

I sydafrikanska medier tror man att den åldrige ledarens efterkommande styr över 200 företag som spänner över fastigheter, investeringsfonder, järnvägsbolag, mineraler, läkemedelstillverkning, mode och underhållning.

– Alla barn och barnbarn tycks vara involverade i juridiska aktiviteter för att få tillgång till pengar som kommer in på olika sätt genom, och till, Nelson Mandela, noterar Phillip De Wet på den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian.

Tidningen Beeld berättar att Mandelas barn och barnbarn leder över hundra olika företag i ett nätverk av minst 24 övergripande förvaltnings- och investeringsbolag.

Mötet med veteranerna

Jag gör en paus i skrivandet. Tittar ut på de mörkgröna ekarnas kronor som rister i sommarvinden. Vita gäss på Mjörns vatten.

Ett starkt minne tränger sig på. Sex av Mandelas livstidsdömda medfångar, som släpptes fria före honom, anlände i februari 1990 till ett vintrigt Stockholm. De kom för att träffa ANC:s ordförande Oliver Tambo, som låg på sjukhus i den svenska huvudstaden. Samtidigt framförde de sitt tack för den svenska regeringens mångåriga stöd i kampen mot apartheid.

På kvällen var jag välkommen till Sida på en enkel middag med ANC-ledarna. Jag minns att utrikeshandelsministern Anita Gradin står före mig i kön till buffén, och plötsligt sitter jag där vid ett runt bord med bland andra Walter och Albertina Sisulu på min vänstra sida.

Det är länge tyst kring bordet. Mina bordsgrannar är inåtvända, allvarliga. Det blir ett av de mest gripande möten jag varit med om och jag faller in i bordets tystnad, i deras ansikten läser jag in åren av ensamhet och det höga pris de tvingats betala för sitt motstånd mot den vita diktaturen.

De frigivna sitter där tillsammans med sina fruar, sticker försiktigt en gaffel i maten på tallriken, för vattenglaset till läpparna.

Det pågår vid denna tid starka politiska rörelser i Sydafrika, som ingen egentligen vill tala öppet om. Den styrande minoriteten är på reträtt och försöker förhandla sig ut ur det oundvikliga maktskiftet. I praktiken har Nelson Mandela börjat styra landet från sin husarrest i det mindre fängelse i Paarl, drygt fem mil nordost om Kapstaden, där han tillbringade de två sista åren av sin fängelsetid.

Jag vänder mig till Walter Sisulu och frågar vad det kan betyda, att Nelson Mandela lämnade sin cell, eller snarare bostad, i går torsdag, och ännu i dag fredag inte har kommit tillbaka?

– Det betyder att han för diskussioner med presidenten [FW de Klerk]. Det faktum att han fram tills nu i eftermiddag inte rapporterats vara tillbaka i sin cell kan antingen bero på själva innehållet i de diskussioner som förs eller på transportförhållandena mellan Kapstaden och Paarl, svarar Sisulu med ett leende, utan att naturligtvis säga någon om innehållet i samtalen.

Walter Sisulu gick bort i Johannesburg 2003, hustrun Albertina 2011. Jag undrar hur dessa veteraner i befrielsekampen skulle reagera inför den penningcirkus som snurrat allt vildare kring Mandela-familjen sedan det demokratiska genombrottet 1994.

60-åriga Makaziwe, Mandelas äldsta dotter, styr över drygt femton bolag, inklusive multinationella schweiziska livsmedelsjätten Nestlés dotterbolag i Sydafrika, ett shoppingcenter i Kimberley, två järnvägsbolag och fyra mineralföretag.

Hon är tillsammans med sin dotter Tukwini också involverad i vinproduktion med etiketten ”House of Mandela”.

Mandelas dotter Zenani Dlamini, i dag ambassadör i Argentina, är chef eller styrelseledamot i närmare tio olika bolag, och har band till Clinton Nassif, tidigare ägare av säkerhetsföretaget Central National Security Group, vilket förekom i marginalen av en utredning av det uppmärksammade mordet på mineralmagnaten Brett Kebble i Johannesburg 2005.

Kritiserade gruvbolag

Nelson Mandelas barnbarn Zondwa har bildat ett bolag inriktat på aktiviteter kring den åldrige ledarens födelsedag den 18 juli. Tillsammans med bland andra president Jacob Zumas brorson Khulubuse Zuma satt han också under en period i ledningen för Aurora-koncernen, som under de senaste åren likviderat två till synes goda guldgruvor. Miljoner rand försvann i en djungel av bolag och privata bankkonton, över 5 000 arbetare ställdes utan lön och arbete.

Zondwa är ökänd för sina kontroversiella ekonomiska transaktioner – och sin lyxiga 2008 års Mercedes Benz S320 CDI, den stora mutsymbolen i Sydafrikas politiska ledarskikt. Tillsammans med Khulubuse Zuma satt han även i ledningen för Labat Africa, ett företag som flöt upp i samband med avslöjanden om omfattande mutor från den europeiska vapenindustrin till personer inom bland annat ANC.

Barnbarnen Zaziwe och Swati har startat en klädproduktion som de kallar LWTF (efter Mandelas biografi ”Long Walk to Freedom”) och uppträder i en realityserie på tv – ”Being Mandela” (Att vara Mandela).

Mandelafamiljen leds nu av ett matriarkat med Makaziwe, Nelson Mandelas enda överlevande barn från första äktenskapet, som överhuvud. I familjens topp finns också Winnie Madikizela-Mandela och hennes döttrar Zindzi och Zenani.

Även Mandelas nuvarande hustru Graça Machel kanske kan räknas in i detta sällskap, även om hon hållit sig utanför de interna familjefrågorna.

Det som tycks ha förenat kvinnorna är ilskan mot Mandla Mandela, Nelson Mandelas 39-årige sonson, formellt familjeklanens överhuvud och med en ANC-plats i parlamentet.

Utan att meddela övriga familjemedlemmar lät han 2011 flytta kvarlevorna av Mandelas tre avlidna barn från familjegraven i Qunu till Mvezo, där Mandla är hövding. Mandela föddes i Mvezo och växte upp i Qunu. De som fördes bort var Mandelas äldste son Madiba Thembekile, död i en trafikolycka 1969, Mandlas far Makgatho, som dog i en hiv-relaterad sjukdom 2005 och en dotter som dog som spädbarn 1948.

Familjematriarken Makaziwe gick tillsammans med ett dussintal andra familjemedlemmar, däribland Winnie och Graça, till domstol och krävde att kvarlevorna skulle återbördas till Qunu, vilket också skett.

I konfliktens spår visade det sig att Mandla, som konkurrerar om positionen som familjeöverhuvud, hade långtgående planer på att göra Mvezo till en nationell och internationell vallfartsort som Nelson Mandelas gravplats, och skapa ekonomisk utveckling i sin by. Bland annat har han initierat ett större hotell- och turistcentrum.

Begravningen handelsvara

Dessutom har han, enligt sydafrikansk press, redan sålt tv-rättigheterna för bevakningen av den kommande begravningen till den sydafrikanska televisionen för tre miljoner rand, omkring två miljoner kronor.

Nelson Mandela själv har, både till vänner och offenligt, sedan många år tillbaka, förklarat att han vill vila i familjegraven i Qunu.

Tiden rinner ut.

Vad var det nu han skrev, när han tillsammans med sina livstidsdömda kamrater, och med hjälp av Franz Kafka, lärde sig tålamodets svåra konst?

– Minuter och timmar i cellen var oändliga och plågsamma – medan åren gick ganska smärtfritt.

JAN HALLDIN

(Artikeln även publicerad i Sydsvenska Dagbladet Kultur Nöjen den 14 juli 2013)

EN RÖD SÅNG TILL MANDELAS FÖDELSEDAG

Som en hyllning till Nelson Mandela – 94 år den 18 juli – lägger jag här ut mitt timslånga radioprogram Den röda jordens sång, som sändes i Sveriges Radio P1 den 1 maj 1989 kl 17.00.

Den röda jordens sång är en rapport inifrån Sydafrika, med intervjuer och musik, som speglar några av befrielsekampens svåraste år i mitten av l980-talet (KLICKA OCH LYSSNA PÅ LÄNKEN NEDAN!)

Över fyrtio minuter sydafrikansk musik och sång, varvad med analys och intervjuer från mina reportageresor i landet, i en tid då demokratiprocessen långsamt rullade igång i slutna rum, samtidigt som den vita diktaturens brutalitet mot politisk opposition och svart majoritet blev alltmer desperat.

I programmet hör du ”Folkets Poet” Mzwakhe Mbuli, som efter tyranniets fall bland annat framträdde vid Mandelas installering som landets förste folkvalde president 1994, sångaren och gitarristen Condry Ziqubu, som genom åren lyckades behålla sin musikaliska integritet trots polisens ständiga trakasserier på grund av hans turnéer utomlands tillsammans med musiker i exil, Tananas med Steve Newman (som bland andra arbetade tillsammans med Paul Simon och Sting), de politiskt vansinnigt roliga och bitska The Kalahari Surfers, som med sin radikalism fick många att mitt i stridens hetta få ett gott skratt åt diktatorn P W Botha och hans fyrkantighet (några album-titlar: Living in the Heart of the Beast, Sleep Armed).

Andra artister i radioprogrammet: Johnny Clegg, en av Sydafrikas fortfarande populäraste och aktade profiler i befrielsekampen; kompositör, sångare, dansare, musikalisk hedersdoktor, London-pojken som blev ”den vite zuluern”, idag lika hyllad som då och nu aktuell med en turné i USA. Vidare musikern, kompositören och sångaren Jennifer Ferguson, som lämnade sin ANC-stol i parlamentet (1994-1997) och gifte sig med den svenske körledaren Andersberg. Båda delar sitt boende mellan Sverige (Dala-Floda) och Sydafrika (Johannesburg).

Sjungande skolbarn i Guguleto och traditionell Venda-musik med Elias Mathebuila och Chivani Sisters finns också med.

Lyssna även till intervjuer med författaren Alan Paton (död 1988), UDF-ledaren Steve Tshwete (deltog i ANC:s militära gren Umkhonto we Sizwe, fånge på Robben Island 1969-1978, blev senare sportminister, sedan säkerhetsminister till sin död 2002) och – likaså bortgångna – Fatima Meer (mars 2010), en av de främsta bland dem som bekämpade apartheid inne i landet, akademiker, författare till biografin om Nelson Mandela med Winnies förord, och en lång rad andra böcker. Vid intervjutillfället var hon sociologiprofessor vid Natals universitet i Durban och utsattes flera gånger för väpnade attacker från den av apartheid finansierade och beväpnade zulubaserade organisationen Inkatha.

Programmet bygger på intervjuer och ljudillustrationer som jag samlade under några reportageresor till Sydafrika med början 1984 och som resulterade i flera reportage i SR:s program Kanalen, föregångare till dagens Studio 1 i P 1.

I slutet av l980-talet och senare, under 90-talet, luckrades bojkotten av Sydafrika upp på kulturområdet. Det svenska och sydafrikanska kontaktnätet blev bredare och mindre underjordiskt.

Men – det var häftigt att som svensk journalist, efter underjordiska kontakter, välkomnas av kvinnor i röda baskrar i svarta stadsdelar, känna motståndskampens segervissa atmosfär, och hålla andan inne i gymnastiksalen när rasismens soldater och militärer kom i jeepar, bepansrade med automatvapen, för att övervaka utegångsförbud och undantagstillstånd!

Mycket nöje!

Jan Halldin

KLICKA OCH LYSSNA HÄR:

Den röda jordens sång 19890501-1